Att vara så fattig att man inte kan köpa lägenhet till sina barn

 På riktigt?!

SVT rapporterar om att många låginkomsttagare har behövt ta av barnens sparande för att betala familjens räkningar. Sedan övergår de till att berätta att de flesta sparar till barnets första lägenhet, har räknat på vad den i snitt kommer att kosta om arton år och upplyser om att man behöver spara 1300 kr i månaden.

Ettusentrehundra kronor?! Per barn. Varje månad!

Nu vet inte jag vilka ”de flesta” är. Vi tillhör INTE den kategorin.

Herregud, telningarna ska ju ha mat och kläder också. Ryggsäckar, leksaker, skor, mobiltelefoner och gå på aktiviteter. De ska ha ett hyfsat boende, cyklar och hjälmar och bilstolar och varenda månad kommer räkningar och så ska man helst pensionsspara mitt i allt.

OCH tydligen spara ihop till en tremiljonersetta till varje unge.

Jag känner att jag behöver ta ett snack med min chef. Det behövs helt klart en saftig löneförhöjning!

Helt ärligt tänker jag att det kan vara bra med ett litet startkapital när man ska flytta hemifrån. Kanske till lite begagnade möbler, köksgeråd etc. Jag tänker också att ett körkort är dyrt, men väldigt bra att ha…

Jag tänker absolut inte att barnen ska få miljoner så att de kan köpa en lägenhet. Sin allra första lya hyr man väl?!?

Mvh icke moderat stockholmare, aka upprörd mossfolkstant.

Vikarien Karl och cup i Linde

Utklädningsvecka med teman på jobbet. I onsdags var jag lite krasslig, så då fick Karl (på bilden) hoppa in som vikarie. 

I torsdags var jag eparaggaren RaggarKarin och igår arbetade jag klädd i nattlinne och morgonrock. 

Intressant nog kände jag mig mer rakryggad i skjorta och slips och rätt slapp i hoodie, jeans och keps. 

Idag var vi hela dagen på handbollscup i Lindesberg.

Återigen förundras jag över engagemanget. Precis som i fotbollen är det ideella ledare och ganska många cuper. Spelscheman, domare, anläggning, cafeteria och ibland sponsorer… 

I dag mötte sonens lag Örebro, Eskilstuna och Enköping.

Innan vi åkte hade jag storslagna planer på att besöka både släkt och kyrkogård på vägen hem.

Ytterst dålig plan. Vi var alla sååå trötta och ville bara komma hem, duscha och krypa ner under filten. Så då gjorde vi det ❤️

Lugnet och livet i ett hav av vitsippor

Ljuvligheten i det här.

Blommorna.

Doften.

Fågelsången.

Prasslet bland fjolårslöven.

En liten salamander.

Ekorren i ett träd.

Alla bin.

Lugnet som infinner sig. 

 🤍

Kort rapport från en aprilhelg

 Påskpyntet plockades ner till slut. En vecka senare än planerat, men vad gör väl det.

Vi inledde helgen i lugn och ro med tre vilda barn och en busig hund. Nä, det var förstås allt annat än lugn och ro ;)

Barn och barnbarn ❤️

För övrigt har bilen fått sommardäck, ett barn har hunnit med två kalas, vi har ä n t l i g e n tagit tag i att få iväg gamla mediciner och tvättberget i tvättstugan är fixat. 

I morgon är det måndag.

En vecka med betydligt färre möten än förra. En vecka helt utan tandläkarbesök. Det känns rätt lovande.

Kycklingvisit

I söndags fick jag frågan från en före detta arbetskamrat om våra tvåor kanske ville träffa kycklingar. Hon hade nämligen några som var en vecka gamla och skulle ändå förbi vår skola på ett möte.

Självklart svarade jag JA!

Och idag kom fyra små kycklingar på besök. Det var, förstås, sååå uppskattat!

Det bidde en pokenad

 Påskriset är kvar.

Och påskpyntet.

Men tvättkorgen är tom…

Eller VAR tom, tills jag rensade bort barnens vinterkläder från groventrén.

Luktärten är nerklippt och ska sättas ut under veckan.

Huset är dammsuget.

Barnen har kompislekt.

Jag har kompislekt… eller snarare kompisfikat om man ska vara noga.

Och så har jag knatat på pokenad i blåsten tillsammans med ett barngäng och ytterligare en förälder.

Det får väl ändå räknas som en bra dag!

I morgon är det måndag. Alarmet börjar klämta 05.45. 

Nio veckor…

 

Igår såg det ut såhär.

Idag har det mesta töat och på tisdag ska det visst bli nitton plusgrader. 

Om nio veckor och två dagar är det sommarlov. Nio veckor som mina tvåor är just tvåor.

Också nio veckor innan min äldsta går ut lågstadiet. Det känns helt rätt. Om än vemodigt att han inte längre kommer att ha den fantastiska lärare som han haft i fyra år.

Och nio veckor kvar i ettan för min yngsting. Lille knodden, hur är det ens möjligt att han ska börja tvåan till hösten?!?

Men än är det bara början av april. I morgon är det hög tid att städa bort påskpyntet!

Vardag igen

Vare sig vi vill eller ej så är nu påsklovet passerat. Jag tycker knappt att vi hann klä riset innan det nu börjar kännas utdaterat. Påskpyntet likaså. Det får ändå stå kvar veckan ut.

Påskgubbekläderna är undanlagda, sminket kommer förmodligen inte fram förrän till Halloween och påskmaten är uppäten.

Tiden mellan påsklov och sommarlov brukar gå fort.

Jag kan dock erkänna att det var segt igång idag.

Kanske för att det snöade och blåste på tvären.

Kanske också för att vi ställde om klockorna i helgen.

Och kanske för att tisdagar är veckans intensivaste dag, både på jobbet och hemma på kvällen när båda barnen har träningar på olika ställen.

Sådana här dagar är jag så oerhört glad att vi är två vuxna som kan hjälpas åt med vardagslogistiken!

Vår på riktigt

 Att man kan bli så prilligt lycklig av årstidsskiften.

Idag är just en sådan dag när jag känner mig alldeles sprallig över våren. Bina surrar runt med gula byxor bland scillan, citronfjärilarna flyger kors och tvärs, i trädstråket bakom huset är det fullt av blåsippor och de första vitsipporna har slagit ut.

Jag slår mig ner, lyssnar på fågelkvitter, bisurr och känner doften av växtlighet.

Absolut alldeles rakt igenom ljuvligt!

En så fin inledning på april 💛

En kvällsreflektion

När jag om kvällen sitter i sängen med min virkning. 

Har en sjuåring som krupit ner nära och somnat.

Och en katt som lagt sig på. 

Då känner jag mig rikast i hela världen. 

Det finns absolut ingenstans där jag hellre skulle vilja vara.

Det finns absolut ingenting jag hellre skulle göra.

Och jag är så oerhört tacksam över att få uppleva detta!