tisdag 6 december 2016

Operationsdag

Så blev det dagen d. Dagen då lillebrors utseende skulle förändras för livet. 
Kvart i åtta bar jag honom i en stor sjukhusskjorta och invirad i en filt genom sjukhusets kulvertar, alltmedan en sköterska, vänligheten personifierad, körde hans säng.
Han tittade med stora ögon och lät sig villigt överlämnas till operationsklädda människor. Senare fick jag veta att han hade jobbat hårt på att charma dem innan han blev sövd.

Drygt tre timmar senare rullades han in på uppvaket och jag fick placera mig på den stol där jag skulle komma att sitta fram till seneftermiddagen. Lillebror sov nämligen väääldigt gott.
Och tur var väl kanske det, för med bara tunna skärmväggar mellan sängarna hör man precis hur dåligt andra patienter mår...
Första gången maskinerna började pipa hamnade mitt hjärta nästan i halsgropen. Efter ett tag hade jag lärt mig att skilja på signalerna och visste om det var så att pulsgrejen på foten halkat snett, om han behövde lite syrgas eller om det var tiden på droppet som skulle förlängas.
Så vaknade han till slut. Med ett lite bistert uttryck. Och bestämde sig snabbt för att somna om. Vi fick i allafall komma tillbaka till avdelningen där pappan och storebror höll till i lekrummet.

Paddan är toppen :)
Och läkaren tittar in. Och kirurgen. Allt har gått bra.
Så vaknar han och äter och sliter bort droppet så att sjukhusskjortan färgas röd av blod. Forsade blod var just vad det gjorde. Tycker mamman. Droppade. Säger sköterskan.

Nu hoppas vi att det fortsätter gå prima under natten så att vi får åka hem i morgon. Vi har det förvisso jättebra här och blir så väl omhändertagna, men hemma är ändå hemma :)

måndag 5 december 2016

Första kvällen

Resan går fint än om storebror inte alls sover i bilen sådär som vi hade planerat. Och vi kommer fram och storasyster möter upp och tar Cosmoshunden. Så himla snällt!

På sjukhuset äter vi lunch och storebror får mos med korv och tycker att det är hur bra som helst. Sedan är det inskrivningssamtal och vi träffar flera olika läkare i omgångar. Det är käkspecialister och narkosläkare och någon som ska lyssna på hjärta och lungor och så kirurgen som vi ju träffat tidigare.
Mellan samtalen får vi vänta i ett väntrum och där är absolut fullt med folk hela tiden.
Avslutningsvis fotograferas lillebror i en 3D-kamera och sedan får vi knata iväg till vårdavdelningen.

Jag blir så glad över att det står en adventsljusstake på rummet.

Ett barnrum får vi, fast lillebror är så liten. Med djur på väggen. Och teve -det finns bara i barnrummen...
Och storebror upptäcker lyckligt att det finns ett stort lekrum! Och till middag får han pannkakor med grädde och börjar nog tycka att det här med sjukhus är helt okej.

Efter middagen beger sig maken och storebror till patienthotell och jag och lillebror blir förstås kvar. Han får bada och jag passar på att titta på honom extra noga och känner att hon har nog rätt -kirurgen- jag kommer att sakna spaltleendet.
Nu ska klockan ställas för matning före fasta i natt. Det kommer att vara en väääldigt hungrig bebis i morgon bitti...

söndag 4 december 2016

Kväll före avfärd

Så har det då blivit kvällen före avfärd till Uppsala. Första operationen. Vi packar och packar och packar. Säkert alldeles för mycket, vissa om att det finns dagar när såväl en tvååring som en tremånaders bebis behöver många ombyten. Fyller tvååringens ryggsäck med saker att sysselsätta sig med -vi ska inleda det hela med ett tre timmar långt inskrivningssamtal. Häpp, håll i hatten lilla storebror... Det lär väl, tänker jag, visa sig om det är ett bra eller dåligt val att låta honom följa med.
Beslutet baseras helt på kirurgens råd. Ta med honom, sa hon. Gör det till en familjesak.

Fyller i hälsodeklaration, intyg och medgivanden.
Rynkar pedant pannan åt dåliga enhetsval på en av blanketterna.

Har sytt ett par armmanschetter, ljusblå med stjärnor.
Har också sytt fast vantar på två av pyjamaserna.

Ställer fram färdkost och packar klämmisar. Googlar på bra appar för tvååringar.
Skickar meddelande till storasyster som ska vara hundvakt.
Tänker att jag inte får glömma lillebrors filt i morgon.

Ungefär så.

torsdag 1 december 2016

Massor av snö!

Det är oklart om det är storebror, hunden eller mamman som blir mest till sig i trasorna när det på kvällskvisten plötsligt faller sådär en decimeter snö på inte alls många minuter.
Klarare är däremot att vi alla tre fick väldigt bråttom ut i den där världen som plötsligt blivit alldeles vit och fantastiskt vacker. Bråttom ut fast det nästan var läggdags.

Vi bygger en snögubbe förstås. Och skottar. Fast egentligen tycker han sig inte ha tid till något annat än att sitta på sin nya bob. Den som mormorn kom med idag och som faktiskt inte alls är ny utan minst tjugofem år gammal med morbrorn som tidigare ägare.

Cosmoshunden är fångad i farten. Han var inte stilla många sekunder :)
Snö!

onsdag 30 november 2016

Pepparkaksbak

Sådär ja, nu kör vi. Fullt ös med adventsmyset. I morgon är det den första december!
Julgardiner och stjärnor är på plats sedan i lördags. Saffransbullarna är klara. Och idag bakades det pepparkakor. Med tomteluvor förstås. Och julmusik.
Fyra plåtar höll han ut. Det känns klart godkänt faktiskt.
Min stora lilla tomtenisse :)


tisdag 29 november 2016

En sjö

Är det något jag saknar här där vi bor, så är det en sjö på nära avstånd. Jag är uppvuxen med utsikt över sjön. Var bortskämd med att bara kunna gå ner till vattnet.
Medan storebror bakar lussekatter med sin mormor tar jag lillebror i vagnen och går längs sjön.
Ett tunt istäcke har lagt sig runt vassen.
 Förvånansvärt många båtar ligger kvar i vattnet.
Det är något visst med sjöar.

Lussebak hos mormor

Julmusik och harmoni. En mormor som har all tid i världen och som inte behöver ta hand om lillebror mitt i allt. 
"Nu knådar vi degen, så här" visar mormor.
Doft av saffransbak.
Efteråt berättar han att han har ett eget förkläde hos mormor.

söndag 27 november 2016

Att ta ett julkort...

För fyra år sedan försökte vi oss på att ta ett julkort med två katter och en hund. 
Vi gav upp och enbart Cosmoshunden fick figurera på det julkortet...

I år försökte vi oss på att ta julkort med två barn och en hund. Det borde ju rimligtvis vara lättare.
Slutsats: 
Vi hade baske mig bättre pli på katterna än vi har på ungarna.
Cosmoshunden har inte blivit lugnare med åren.
Om vi säger som så ser han bakom kameran väääldigt trött ut.
Vi har gett upp nu.

(Och samtidigt känner jag att bilden speglar vissa av våra dagar väldigt bra :))

#livetjustnu

Advent

Jag minns fortfarande känslan när jag som barn vaknade den första advent och stjärnan lyste i fönstret. Åh, det var nästan lite julaftonskänsla över det. Mys i kubik. Och precis den där känslan vill jag förmedla till mina barn, därför tassade vi runt här efter att storebror somnat igår kväll. Inga tomtar eller så, bara adventsfix.
Storebrors reaktion blev som förväntat. Vilken lycka att upptäcka en stjärna i sitt fönster. Och att det dessutom fanns fler stjärnor i andra fönster. Och ljusstakar. Och röda kuddar i soffan!

Och så det att få sätta mossa i ljusstaken...
Ikväll ska vi tända första ljuset till kvällsfikat.
Jag verkligen älskar adventstiden!

Födelsedag

Igår minsann, fyllde maken år. Vi firade traditionsenligt med skönsång och paket på sängen och i år slapp jag sjunga själv -storebror hjälpte till och jag kände att det absolut var ett morgonfirande värdigt en pappa :)

Något storkalas blir det ju inte i år, men mina föräldrar kom på fika. Och sjöng. Förstås.

Storebrors fika försvann på nolltid - han skulle ju gå upp och leka med mormor och morfar. Tur att den där mormorn och morfarn är smidiga och fixar sådant som att kräla runt under borden med en liten vilde :))