lördag 21 januari 2017

Ett Foto I Timmen

Så var det då åter dags för efit.

Strax efter midnatt
har Cosmoshunden somnat i vardagsrummet, men kommer att komma upp till sovrummet när han så småningom vaknar till.

Runt två
hjälper en mycket trött mamma en ännu tröttare son på pottan. Det fastnade turligt nog inte på bild.

Strax efter tre
har lillebror precis ätit.

Runt fem
har han gett upp det här med natt. Vi går upp och tar dag innan han har väckt pappan och storebror.
Oftast byter vi inte från pyjamas den här tiden, men det... skedde en liten... "olycka" och då kunde jag lika gärna sätta på kläder.

Runt sex
har jag en dejt med pumpen.
fortsättning följer...

torsdag 19 januari 2017

Envis sjuka

Först var det måndag.
Sedan blev det torsdag.
Maken har återigen varit sjuk -den senaste månaden har han varit mer sjuk än frisk och det är otroligt att vi andra har klarat oss (hittills...). Feber och dunderförkylning i två veckor, frisk en vecka och så något nytt förkylningsvirus med ny dunderförkylning med tillhörande näsblod, extremt halsont och så ögonfluss på det.
Roligare kan det ju förstås vara.

Vi har alltså lite grann försökt att hålla oss borta från den sjuka pappan.
Ironiskt nog försöker vi oss också på att undvika rs-virus främst, men även magsjuka, halsfluss och mask som tydligen härjar på högsta nivå på förskolorna här just nu. Öppna förskolan känns därför som ett mindre lämpligt alternativ. Turligt nog har vi nästan-grannarna som är friska och som vi ju så gärna umgås med.
Med barn lika gamla som mina.
Och en mamma som har varit hemma precis lika länge som jag och som därför i största samförstånd kan prata om sådant som att man nu får se hur det ser ut inne hos draken på Bolibompa (jo, det kan vara ett tecken på att vi har varit hemma för länge ;))

Vi har också tagit oss en tripp till Karlskogaland. Trots riktigt slask- och ruggväder hanns det med att byggas en snögubbe med mormorn.
Förlåt mamma, men jag tycker att det är hejdlöst roligt att storebror drog sig ur bilden och att det därför blev en selfie på dig och snögubben. Den glada gubben väger liksom upp... vad var det du sa... den sura gumman ;)
bilden är då tagen av mormorn själv...
Måtte han nu bli frisk snart, maken!

måndag 16 januari 2017

Någon sa en gång till mig att "det bästa jag kunnat ge mina barn är syskon".
Jag är så innerligt innerligt glad att vi har kunnat ge våra barn det. Förhoppningsvis finns de alltid där för varandra.
Och tänk att de där goa ungarna i soffan framför Bolibompa, de är mina barn!
Det finns stunder när Underbara Claras text känns synnerligen träffsäker.
Riktigt riktigt bra och väldigt ärlig.
Det här var inte en sådan stund.

lördag 14 januari 2017

Små bebisar utvecklas så galet fort! Lillebror är fyra och en halv månad och det går inte längre att tro att han ska ligga kvar snällt på rygg mitt på filten där man la honom från början...
Rull och snurr 😱

fredag 13 januari 2017

Tjugondag Knut byter granen användningsområde

I ett huj har vi plockat ut julen.
Storebror springer runt och hämtar alla tomtar. Högt och lågt. Och jag slår in i tidningspapper och packar ner i stora jullådan.
Han plockar ur pynt och mossa ur adventsljusstaken, jag plockar ner stjärnor och ljusstakar från fönstren. 
Jag tar kulorna högt upp i julgranen, han tar de som sitter lite längre ner. 
Allt till julmusik.
Men när jag bär ut granen byter jag till "Nu är glada julen slut" och så skrålar vi i för kung och fosterland :)

Nu är granen minst sagt naken.

Grenarna blev nämligen finfint kojmaterial! Och därinne luktar det precis lika gott som jag minns det från den egna barndomen. Grankoja.

Och minsann, talgoxen vårflöjtar idag också! Faktum är att det är rätt mycket fågelkvitter, än om det bara är just talgoxen som kör på vårlätet.

Sist av allt, nåja julgardinerna är kvar, tar jag ner alla julkorten som gjort mig så glad varendaste gång jag gått in i köket.


Trettonde januari.
Tjugondag Knut.

Dagen före tjugondag Knut

Dagen före tjugondag Knut kan man fara till  mormorn och morfarn i Karlskogaland. Man kan dansa massor och lite till runt granen och sedan upptäcka att den har värpt (!) ett paket innehållandes en Bamsetidning. Jojomen, den värpte faktiskt även när vi var små :)
Så kan man få hjälpa till att laga mat för att därefter äta supergoda pannbiffar.
I min mailkorg ligger den här bilden som min pappa tagit idag.  Tur att någon tar ansvar för fotograferandet!
 Och man kan både spela piano och läsa böcker med sin mormor.
Så kan man ha det, julens sista torsdag, när man är två år.
Cosmoshunden är också nöjd med dagen. Han fick sig en redig promenad med mattefar!

Här hemma går jag igenom sedvanlig julångest. Jag älskar julen -det är alla gånger den mysigaste tiden på året! Men i morgon åker den ut. Det har redan gått tjugo dagar sedan julafton. Vardagsrumsmys i skenet från granen. Alla tomtar och fina ljuslyktor. Glögg och pepparkakor. Julmusik i olika genrer.
Julgardinerna kommer dock att få sitta kvar lite till... Som vintergardiner.
Och jag vet för övrigt att när julen väl är bortstädad känns det rent och fräscht och jag börjar se fram emot längre dagar, pastellfärger och vårbuketter.

tisdag 10 januari 2017

Vid fågelbordet

För två år sedan hade vi en finfin artrikedom vid fågelmatningen utanför köksfönstret.
Förra året var det desto skralare. Och i år är det också lite si och så, men än är inte vintern slut.
Hittills har vi haft besök av

  • skator och kajor. förstås
  • talgoxe
  • blåmes
  • pilfink
  • entita
  • grönfink
  • gulsparv
  • nötväcka
  • större hackspett
  • koltrast
  • björktrast
  • sidensvans
  • nötskrika
  • stjärtmes
Nötskrikorna är ett par som kommer på besök dagligen. De sitter i häcken, tar sig en tur till äppelträdet där fågelmaten hänger, men tycks aldrig äta någonting...
En stackars sidensvans och en björktrast har gått sitt öde till mötes mot ett av våra fönster. Och stjärtmesarna var ett nytt besök. En hel familj som kom igår, kalasade på talgbollarna för att sedan flyga vidare.


måndag 9 januari 2017

Med operationen i backspegeln

Det må vara en ganska vanlig operation, den här första som lillebror har genomgått. Men när ens bebis ska opereras är det alldeles oavsett en rätt stor grej. Och nu är vi så oändligt tacksamma.
Tacksamma förstås över att ha fått en väl omtalad och skicklig kirurg. Som bemötte oss på ett fantastiskt sätt, som rekomenderade oss att ha med storebror och som alltid vände sig till honom först och på så vis gjorde honom delaktig. Tacksam också över storebror som förvisso, i äkta tvåårsutvecklingsfas, har förmågan att ge sina föräldrar gråa hår emellanåt på hemmaplan, men som verkligen kan uppföra sig när det gäller. 
Tältet i lekrummet på Akademiska

Tacksamma över den fina personalen på vårdavdelningen som själva menade att de bara gjorde sitt jobb, men de gjorde det sannerligen med råge. Så mycket värme och omtänksamhet! "Ja men ta honom du i famnen i stället" sa sköterskan när han skulle rullas iväg genom kulvertarna och jag tidigare fått order om att när skjortan väl var på skulle han vara sängburen. "Så kan ni titta i spegeln i hissen -det påverkar ingenting".

Oerhört tacksam också över familj och riktiga vänner. Storasyster som åkte de dryga tjugo milen tur och retur för att ta Cosmoshunden (han hade det så bra att han nog gärna stannat kvar där). Nästan-grannarna som såg till Chatterkatten på bästa sätt. Och så alla som erbjudit sig att pussla och knåpa på olika sätt för att vi ska få ihop det.
Fina omtänksamma sms och hjärtevärmar-mail.


Mormorn som stod stand-by ända fram till avfärd ifall storebror skulle vakna förkyld. Och som kom bums dagen efter att vi kommit hem för att leka med aktiv tvååring när lillebror tog upp all tid.

Vi kom hem till blomma och paket på köksbordet. Från kattvakten (det borde väl varit omvänt?!).
Man blir förstås alltid glad för blomma och present, men kanske alldeles alldeles extra när man kommer hem efter sjukhusvistelse.

När vi sedan blev inlagda på USÖ kom återigen omtänksamma meddelanden med vardagsrapporter från livet utanför sjukhusväggarna och erbjudanden om allt från barnvakt till handling. Det behövdes inte, men betyder ändå så mycket när man ägnar dygnen åt att "dansa" runt en droppställning med skrikande bebis inne på ett litet sjukhusrum (jodå, jag vet att det inte är lång tid det handlar om och jag är evigt tacksam för det också -att det inte är någon otäck sjukdom!).

Helt fantastiskt att vi har så fina människor runt omkring oss!

Fyra veckor efter operationen, för exakt en vecka sedan, plockade vi bort tejpen på läppen... för alltid. Lillebror tycks ha glömt sina sjukhusvistelser, äter med skaplig aptit ur sin habermanflaska, övar på att vända sig och att stoppa in saker i munnen (händerna inte minst) och fyrar av leenden mot alla som tittar på honom.

I mars är nästa operation planerad. Den som sägs innebära betydligt svårare återhämtning.  Jag vet att den naturligtvis måste göras, men bävar samtidigt.  Tur att lillebror inte vet vad som väntar!
Allra först ska vi passa på att avnjuta (nästan) helt vanlig bebistid!

söndag 8 januari 2017

Biopremiär

Att gå på bio för första gången. Med pappa. Och en jämnårig kompis.
Att få en hel stor bägare med popcorn.
Det att det först blir mörkt. Och att sedan titta på en jäääättestor teve.
En hel timme.
Det kan i sanning vara en upplevelse för en liten kille på två och ett halvt år.

Jullovets sista dag.
I morgon börjar vardagen igen.

lördag 7 januari 2017

Se upp i backen!

Några minusgrader.
Det har snöat mer under natten. 
Det är perfekt pulkaväder. Så vi går hela familjen till pulkabacken.
Tjoho! Mamman tycker att det är roligt på riktigt att åka utför...


...och att ha sällskap uppför backen av han som har så himlans mycket att prata om.
Rätt som det är kommer fyra barn farandes i backen, åker ihop och tumlar runt i en skrattande hög.
Storebror stannar upp, betraktar, ler med hela ansiktet och konstaterar "vilket gäng!".
Efter två åk tycker han att det är lagom.
Det passar resten av familjen ganska bra och vi tar en lite längre promenad hem.
(fast innan vi går måste han förstås försäkra sig om att det verkligen inte finns några blåbär i skogen)

Älskade unge!
Äntligen vinter.